Det har inte hänt så jätte mycket under sen senaste veckan, därav den dåliga uppdateringen här.

Idag drar dem gula små endreiterna till Umeå för att möta Dalen i en sexpoängsmatch. 3 poäng med sig hem i ryggsäcken/korven skulle ju verkligen inte skada någon. Jag har en bra magkänsla vad gäller denna matchen, hoppas att den stämmer. Denna helgen så går det lite matcher och jag har "skjutit" in lite pengar till svenska spel och hoppas att jag får rätt på några av matcherna iaf, helst alla! Klirr i kassan!

En ensamhelg väntar med andra ord och mitt försök att få hit lite folk hemifrån verkar inte fungera så där ypperligt bra, kanske för att det är en aningens kort varsel...det gäller att vara optimist. Det sura är att det finns två helger efter denna helgen som kommer att bli ensamma även dom. Så är det, livet är hårt för en innebandyfru till en elitspelade sambo. Dock så medförs en hel del kul också, mest kul faktiskt. Bra skit!

Min klantighet har jag ju nämt vid ett tidigare tillfälle i bloggen. Nu har jag lyckats med en bedrift till. Igår stod tacotårta på menyn här hemma. När det var dags för att skära upp lite sallad och det var gurkans tur att bli "slajsad" så ville den annat och det blev istället jag som blev slajsad. Ett rejält, och hyffsat djupt skärsår blev det...rakt över pekfingret. Bra där! Det värsta av allt var att jag inte hade den vanliga slöa kniven utan av nån anledning så hade jag bestämt mig för att använda den vassaste av dom alla....FILÈKNIVEN!!! Som man överhuvudtaget inte ens behöver, eller ska använda till lite fjuttig sallad...men den är ju så fin och man känner sig så "kockig" när man använder den. Aldrig mer! Endast kött ska få äran att bli använd av den, inte en lömsk gurka.

Ikväll väntas träning igen. Coach kommer inte att vara på plats då han arbetar som vakt på Munken. Jag som tycker att det är flummigt när han är på träningen, undrar hur det då kommer att se ut ikväll. Det blir rallarbandy och en jäkla massa tjatter om jag inte har helt fel. Det återstår att se.

Nu ska jag ta och plöja ett avsnitt av SATC innan det är dags att skjutsa ner lite poänghungriga endrespelare till båten.

Have a nice weekend!

Over and out!

Pust! Stön! Uhhh!

Jag trodde att mina bakisdagar var räknade och att jag skulle slippa dom nu. Det var länge sen jag vaknade av att rummet snurrade och att en släng av illamående infann sig. Speciellt när jag inte ens har druckit alls mycket. Hur känslig får man va? Ja, tydligen väldigt.
Vandrade hem från Emilia runt 12.00 idag. När jag kom hem öppnade jag sovrumsfönstret till max, tog en dusch, kröp ner under täcket och somnade kort där efter. Vaknade senare av att snoret i näsan hade frusit( frysit, fryst, frust, frusit, vad säger man? ) till is och att mina händer fick bändas ut efter den kyla som infann sig i rummet. Hoppsan!
Nu börjar jag dock återfå medvetandet. Tack vet jag pizzerior som har hemkörning! Är man sjuk så är man? Eller? :)
Kvällen var väldig lyckad, både på festen innan och på Munken, trots att ett något onödigt uttalande "en bekännelse" inträffade så var inte kvällen förstörd. Det finns folk till allt, mer säger jag inte. Kvällen var lyckad! Dagen efter, inte lika lyckad..smällar man får ta.

Funderar i detta läge på vilket tillstånd min sambo kommer att vara i vid hemkomsten här runt halv tolv i natt. Räknar med en hel del grubblande och sura miner. Jag förstår naturligtvis att dom hade räknat mer att ha mer poäng med sig hem än vad dom nu har och att det känns skit just nu.
När Milla kommer hem ska jag börja lite avvaktande för att sedan kanske bli lite mer påflugen. Jag ska läsa av läget helt enkelt innan jag gör nått eller frågar nått. Man lär sig, det är en process man går igenom.
Välkommen hem är hon iallafall, det är ett som är säkert.

Nu ska jag ta och jobba på att göra sittgropen i soffan djupare.
Over and out!

En tanke...

Jag ger en tanke till familjen Arnesten som i tisdags förlorade sin 20-son Viktor i en bilolycka hemma i Askersund.
Vi tänker på er!

Äntligen hemma!

Nu har det varit dålig uppdatering här, vilket jag är väl medveten om. Det är så mycket att göra och många att hälsa på när man är på hemmaplan att vissa saker helt enkelt glöms bort, som att uppdatera här.
Nu är jag äntligen tillbaka i Visby och till vardagen. Missförstå mig inte ni där hemma, det är hur skönt som helst att få komma hem till Askersund men inte i en hel månad kanske. Att bo i samma hus som sina "päron" i en månad kan lätt övergå till lite irritation och ensamtid är inte att tala om. Vart man än går, i vilket rum man än går till så finns det alltid en annan person i det rummet. Kul, till viss del.

Resan hem var en aning nervpirrande för mig. Jag är rätt känslig vad gäller gungande båtar. På morgonen innan jag skulle åka till tåget i hallsberg så råkade vädret vara på tv och dom första orden som kom ur Ulrikas (väderbruttan ) mun var: "- Blåsigt i hela landet och längst Östersjön KULING". GREAT! Ett tag där funderade jag på att boka om hemresan och dra en dag senare i veckan istället men dagen efter hemkomsten så väntade inte bara en match för mig själv mot Vallstena utan även en match för Milla mot Falun,....så jag åkte mot min egen vilja. Jag lever ju än idag som ni märker och den där kulingen som Ulrika pratade om märkte inte jag av iaf. Mitt lag vann i matchen mot Vallstena och Millas lag spelade oavgjort mot Falun. Allt är frid och fröj ( kanske inte om ni frågar Milla ).

Igår packade Milla och jag upp våran nya tv som kom som ett brev på posten. Lika pirriga och förväntans full båda två rev vi upp höljet till La TV. Vilken skönhet! Det tråkiga är dock att eftresom vi kör analogt så är bilden aningens grusig. Och andra sidan så är man lite "grusskadad" nu efter allt tv-letande på mellandagsrean. Det enda man kollad var om bilden var grusig eller ej. Skit samma, ny tv är bra skit.

Nu är det dags att tag tag i den här dagen. Ska fixa lite sås till Milla matlåda och sedan traska ner till Jempa och äta lite.
Ha de!
Over and Out!