Endre IF- KAIS Mora och ett kokande södervärn!

I fredags spelades kvartsfinal 3 i södervärnshallen på Gotland. Jag pratade med Halle några timmar innan matchen och frågade om det var nått jag kunde assistera med och möttes i luren av en nervös och uppspelt röst. Halle var minst sagt i sin matchbubbla. Jag fick inget uppdrag och anlände till hallen runt 17.45.
Nästan alla spelare var redan på plats och man mötte blickar och blinkade lite till varandra vilket i stora drag betyder " Nu jävlar kör vi över Mora". Jag gillar dom blickarna.

Matchen var den sjukaste jag sett någonsin tror jag. Södervärn bokstavligt kokade under den sista perioden. När två minuter återstår i period tre så ligger Endre under med 4-6 och det var nog fler än jag som tänkte att, helvete nu går det rakt åt fanders. Jag fick väldigt fel! Endre reducerar till 5-6 genom nummer 17, Anna Jakobsson, och ett buller av handklappningar och stamp i golvet och en hel del öronbedövande skik hördes. Hoppet lever och nu kan det sluta precis hur som helst.
Det här är nått som jag aldrig kommer glömma, 19:42 (?) stänker Milla in 6-6 när endre har plockat ut målvakten. Nu lyfter taket fullständigt i hallen och glädjen går inte att beskriva. Jag, som satt som protokollförare, hoppar upp från min plats och tar ett stadigt tag i både Halle och pappa Jansson. Tur att inte domarna såg det, dock var det mycket dom inte såg i matchen.

Förlängning och 2.16 in i fjärde perioden vispar Maria Jakobssom in det avgörande målet och endre vinner matchen. Jag får rysningar nu bara när jag skriver om det.
2-1 i matcher mellan Endre- KAIS och imorgon kan avgörandet komma. På ett sätt så hoppas jag att dom ska få avgöra hemma men det vore otroligt skönt om det vart klart imorrn.

Vilken fredag! Innebandy när den är som bäst!

Lördagen gick i ett lunkande tempo. Vi rev av stan och strosade runt precis som efter första kvartsfinalen här hemma, dumt att bryta en tradition. På eftermiddagen drog vi återigen bort till södervärn för att kolla junisarna i deras kval till ettan. Tyvärr så gick det inte hela vägen men det återstår fortfarande två matchen.
Värt att nämna är att dom två domarna som var på plats inte var av den bästa kvaliten, det var faktiskt det sämsta jag sett. Jag och alla andra lämnade hallen med en hatisk känsla i kroppen över dessa KASSA domare.

Idag har det städats på kaskens och nu känner jag mig nöjd över ordningen som infunnit sig. Nu ska vi se vad resten av dagen har att erbjuda.

På återseende!

I`ll be back, and I am back! Kors i taket!

Det var ett väldigt långt blogguppehåll som jag har haft här, kommer knappt ihåg vart alla bokstäver på tangentbordet sitter. Dessutom går det otroligt sakta när jag skriver, inte för att det rök om tangenterna när jag skrev förut men det här är ju löjligt.
Man skulle kunna säga att jag är tillbaka till datasalen i mellanstadiet, så känns det.

Det har ju, inte helt otippat, hänt en hel del på dom ca två åren som jag inte har bloggat, tur är väl det.
Kan börja med att "säga" att vi har gjort våran femte flytt här på Gotland på tre år. Nu är vi innerstadsråttor och bor mer eller mindre mitt i smeten. Lägenheten är uppdelad i två plan och är väl inte så stor men ack så mysig.
Från midsommar förra året och till januari i år så hade vi Millas syster Mala här då hon sommarjobbade på Intersport. Nu har vi en endreit som inneboende istället, Lousie Ruthström.
Det är toooppen som Maria Montezami(?) skulle säga.

Just nu så händer det väldigt mycket i omgivningen. "Vi" är inne i den så kallade slutspelsbubblan, och JA, som en person runt omkring laget så har man även en bubbla som medför hjärtslag som slår i 180, svettningar, allmän förvirring vad gäller allt annat som inte rör slutspel.
Dagen då en kvartsfinal ska spelas kan se ut ungefär så här:

1. Det börjar på jobbet. Man har svårt att koncentrera sig på sånt som man bör ha koll på. Kollegorna har turligt nog överseende med detta. Det tisslas och tasslas i fikarummet och vart man än rör sig på jobbet så kommer matchen på tal och slår man upp tidningen så är det på första sidan av sportbilagan en överskrift där det "blygsamt" står: " KVARTSFINAL ENDRE-KAIS MORA 19.00 I SÖDERVÄRNSHALLEN!!!!!!!!!! Blygsamt va? Svettningarna ökar!

2. När man har landat i hemmet mellan jobb och match så tar man en dusch för att lindra svettningarna. Dom kommer naturligtvis tillbaka lika snabbt som man spolat bort dom. Fan! Man kastar i sig den mängden mat som magen vill behålla vid detta speedade tillfälle. Jag har en förmåga som gör att min nervositet kan ibland övergå till illamående men detta lindras lite då magen få påfyllning. Sen är det bara att göra en sista puts av sitt yttre och hoppa på cykeln och sen mer eller mindre skaka sig bort till S-Värn. Svettningarna ökar liiite till!

3. Väl i hallen så är det full rörelse även fast det är två timmar kvar till matchstart. Vissa är svåra att få kontakt med men det hör liksom till. Ut med reservationslappar och sen en kaffe på det. Kollar av secket lite där jag oftast brukar sitta. Pratar lite med Lisa och Halle som susar förbi då dom har en hel del att fixa med innan det smäller. Tar en kaffe på det.
Spelarna börjar inta hallen och man ser suget i blicken på dom. Dom spanar liksom av planen och söker lite efter motståndarna som står och trycker borta på "sin" sida av hallen. Vissa är sjukt koncentrerade och dom är det svårt att få kontakt med, bra så! Andra står med hörlurar intryckta i örona och andra står och minglar lite. Tar en kaffe på det!

4. Sitter jag inte i secket under matchen så sitter jag, inte helt konstigt, i publiken. Under matchen så utdelas det nypningar i armar, skrik i öronen och en hel del annat på den stackarn som olyckligtvis har fått platsen bredvid mig. Det är sånt man får ta!

Ungefär så här är det för en person som har hyffsat god kontakt med Endre IF:s spelare. Det är en tuff tid men också en tid som jag älskar!

Bra så för den här gången! Nu på fredag kör vi kvartsfinal 2! Bara att börja ladda upp mentalt för detta.

PS: Jag duschar även efter matchen så att ni vet =)